Hej Anna!
För det första; tack så jättemycket för din långa fina kommentar,
Du ska veta att du är grymt stark  och jag önskar dig all lycka i framtiden!

För det andra hoppas jag att det är okej att jag publicerar kommentaren,
din kommentar kan verkligen påverka andra,
och jag hoppas  mina "twisted sisters" och alla övriga med skolios tar åt sig och får en inblick i hur det kan vara.

än en gång tack anna för kommentaren,
om du vill kan du adda mig på msn: [email protected]


update:
ANNA LÄS DETTA!
Erika är en tjej som genomgick en steloperation i våras,
Hon vill gärna ha kontakt med dig så ni kan dela av er av era historier,
gå in på hennes blogg här

Känner mig precis som artie i klippet ovan, han är så jävla cool!
Älskar dansen och låten är så jävla mycket jag.

Jag trodde aldrig att jag skulle få bli av med korsetten,
men 2,5 år  är så jävla värt det!
Jag är så mycket starkare tack vare den,
Klarar man flera år med korsetten så klarar man allt annat.

Jag mår så jävla mycket bättre nu än vad jag gjorde i ettan (var deprimerad hela ettan)
jag kan komma på mig själv gå runt och storflina på stan med musik i öronen
kan komma på mig själv att sitta och fnittra åt ingenting
Visst har jag mina dagar då jag känner att allt går åt skogen, men jag är ju människa.
You live you learn

En vecka har gått sen jag avslutade min korsett behandling.
hur känns det? frågade peter jihde.
- jo du Jihde, jag har fortfarande kvar detdär tänkandet " oj vad länge sen jag hade bosse, dags att ta på sig den igen".
Men då kommer jag på mig själv att bosse inte längre finns i mitt liv.
Och så fort jag tvekar eller känner mig osäker på något så påminner jag mig själv att det inte längre finns några förhinder.

Ni som  har korsetten
jag uppmuntrar er alla att använda den som ni ska,
jag vet att det suger, men det är så jävla värt det!
För vi är alla krigare, fighters,
korsetten är en sköld som gör oss starkare.

Det finns dagar man hemskt gärna bara vill slänga ut korsetten genom fönstret och aldrig se den,
Och det är då ni ska vända er till mig, bara att fråga efter msn!
för ni är alla mina twisted sisters oavsett om jag känner dig eller inte

My twisted sisters:
Julia S
Julia B
Janna
Lina
Julia & Hazal
Frida

akon - freedom
[nej det är inte jag på bilden]

Tydligen så skulle jag ha börjat ta av korsetten i maj, typ som en nertrappning.
Men eftersom jag klarade en hel vecka i stockholm utan  korsett och utan att få ont så slapp jag börja på nertrappningen nu och JAG ÄR FÄRDIG MED KORSETTBEHANDLINGEN!

Bosse får numera bo på sjukhuset och vara undervisningsexemplar för  nya barn med skolios.

Har svårt att förstå själv, jag har knappt hunnit reagera.
Men det är över nu, visst jag kommer springa på sjukhuset stup i kvarten ändå men fan, DET ÄR ÖVER!

den 12 augusti kommer vara min nationaldag, Sandra independence day.
Varje år ska jag vifta med flaggor och dansa runt.
this is the start of something new

wavin flag - K'naan

jag just nu:

Imorgon (torsdag) klockan 13 ska jag träffa min doktor.

ärligt talat är jag skiträdd,
det känns verkligen som att jag står vid ett vägskäl och tvingas  på en väg jag kanske inte vill gå.
Antingen blir det fortsättning på behandlingen eller operation. Eller så avslutar jag behandlingen och får frihet.

Faktum är att jag har mått dåligt i över ett halvår nu, och kommer må dåligare  ju längre det här fortsätter.
Men jag den avslutas så vet jag att det är början på något nytt, början på en lyckligare Sandra.
Och imorgon vet jag.
jag har ju faktiskt haft den sen jag var 14 och använt den precis som jag ska, this should be it.

Men  vad än doktorn ska säga mig imorgon så vet jag att   mina närmsta vänner håller min högra hand, och den vänstra håller ni bloggläsare, ni har ingen aning om hur mycket era stöttande kommentarer har betytt, speciellt när jag inte förväntade mig dom.
Jag kommer låta er veta oavsett vad mr doktor har att säga.

Nej nu ska jag kolla på någon film/serie för att glöma elländet för en stund

p.s var god läs igenom kategorin skolios om ni inte  hänger med i svängarna ;)

Nu har kallelsen till min doktor äntligen kommit, jag ska dit två dagar efter min sjuttonde födelsedag, det vill säga den 12 augusti.

och jag visste redan att jag skulle dit vid min födelsedag, jag har vetat  varje gång jag ska dit hittils.
läskigt

Om jag ska  vara ärlig så är jag rädd, antingen blir det  bästa dagen i mitt liv, eller värsta.
Jag är rädd  att jag inte är färdigbehandlad, rädd att jag  kommer  hinna bli 18+ innan helvetet är över.
Jag vill verkligen inte spendera mina tonår såhär

jag har fuskat, i stockholm hade jag den inte alls, och nu när jag har vart hemma har jag haft den lite till och från, varför:
jag dansar hela tiden, och en korsettjävel bryr jag mig inte om i såna situationer.
Men dansa är väl bra…eller?

Men som sagt, den 12 får jag domen…

 

 

p.s för er som undrar vad jag pratar om så ber jag er läsa kategorin skolios

Får jag fråga vad "personalen på rtg" gör på min blogg?

för det första så är det inte mitt fel att jag har skolios, det är inte mitt fel att jag har väntat galet länge utan ett enda pip från sjukhuset.
Klart det finns sjukare, men vad ska jag göra åt saken hade du tänkt?
det är inte lätt att ha skolios, det är inte heller lätt att försöka vara tonåring samtidigt,
jag har  lika mycket rätt att få hjälp som en dödssjuk människa,
mig har de bara vänt ryggen åt,
har jag inte rätt att säga ifrån?

För det andra har jag inte skyllt på "personalen på rtg" någonting, det enda jag har klagat på är kommunen hela tiden,
och det kan "personalen på rtg" läsa om i kategorin  skolios.

Och för det trejde är det inte så konstigt att folk skyller på personalen eftersom dom är så bittra hela tiden och  tydligen snokar efter bloggar så dom kan skälla ut fler patienter som i sin tur blir bitter på personalen,
what goes around comes around vettu,
försök le nästa gång  tror du ska skälla ut nån,
det kanske hjälper?

Mor min ringde mitt i jobben, och sa att jag hade fått röntgentid,
på måndag!
egentligen skulle det var den 6 juli som ni ser, men då är ju jag i stockholm. ( hur kunde jag veta att jag skulle få tid när jag var i sthlm?!)
Tydligen så hade det tagit sån tid för att  personalen har haft semester(!!!!)
jävla latmaskar, så dåligt!

Fattar ni, det här är början på slutet!
bara röngten och sen ett doktorbesök som jag inte vet när,
men  fan vad jag har väntat på detta brev, och så kom det till sist!

Som rubriken säger så känner jag mig för gammal för korsetten nu,
jag är (snart) 17, har haft den sen jag var  14.
och nej, Jag är inte stor eller vuxen för att jag är 17, 
utan det är jag som känner att jag har vuxit ifrån korsetten.
Det gjorde jag egentligen för länge sen, men det är nu det går på tok över gränsen
Jag vill inte spendera mina tonår  på det här viset, att aldrig få känna sig vild och vacker.
Jag är grymt less på det här nu,
mina föräldrar har försökt ringt sjukhuset, men sjukhuset verkar veta lika lite som jag gör. GREAT

Åker till stockholm  om tre veckor med mina bästa vänner, och det är då jag vill känna mig fin och glad, inte instängd och nerstämd.
så jag har härmed beslutat att jag inte ska ha korsetten i stockholm.
det ska inte göra något, eftersom jag var färdigbehandlad redan i november men detta halvår var bara in case of.

jag har nästan inga kläder, de kläderna jag har är så jävla utslitna och jag är otroligt less  på dom!
Men jag har inga fina kläder…
Borde shoppa det och ett par sandaler (vill ha högklackade också men det får vänta till lönen kommer)

Vet själv inte hur jag ska göra, men lite borde jag väl kunna shoppa och hoppas att mor och far kan bidra?

Till att börja med vill jag berätta varför jag ens hade den här frågestunden om skolios och gjorde en video av svaren,
det är så få som vet vad skolios och korsett är, så jag tänkte dra mitt strå i stacken genom att  svara på era frågor och visa er hur det ser ut.

fan vad jag hatar videofy!!! det är därför jag låter som en smurf på första videon, och den andra var jag tvungen att lägga ut på youtube, och jag hann inte klippa, så i slutet är det nån sekunds  sång från mig och resten av Up Forever, men aja det  gäller ju att bjuda på sig själv ;)







hmm... känns som jag har glömt nån fråga?!
kommentera  om du var någon fråga jag glömde så s varar jag i din blogg :)

Ännu en vecka har gått och fortfarande inga brev från sjukhuset, den här veckan har vart ett helvete, men jag har gått i skolan varenda jävla dag!

nu till själva  grejen:
jag vill inte att det ska vara några frågetecken, vet att många av er undrar och har fundringar, så ni får fråga precis vad ni vill, blir bara glad för frågorna!
ska nämligen göra en video av detta så jag kan visa er lite,  men tyvärr vet jag inte vad ni  vanliga människor inte vet,
så  vad det än är ni undrar om skolios/min skolios/min korsett så är det bara att fråga nu!


p.s  om du nyss hamnade här så läs kategorin skolios

Lost! - coldplay ft. jay-z



för er som inte hänger med i svängarna, läs kategorin skolios


veckorna går, och jag  har inte fått  ett jävla brev från sjukhuset,
det fungerar inte som en  frisörsalong där man bokar tid,
det här är sjukhuset,man har nummerlapp och får vänta på sin tur.
det har vart dagar då jag verkligen väntat vid brevlådan,
men inga brev kommer.

Jag trodde att  den första maj skulle vara början av min frihet,
men det är självklart att något sådant fantastiskt inte ska hända mig.
det förns nu, efter 2 ½ år jag lider av det,
innan, har jag  tagit det som en klackspark,
men nu vet jag inte.
Jag vet bara att jag inte kommer att orka flera år till,
jag kan inte se mig själv bli opererad.
Det har vart nätter jag gråtit,
det går inte en dag utan att jag tänker på det.
Men jag ska aldrig ge upp,
jag är för envis för det

Jag blir 17 i sommar,
jag har spenderat mina tonår med korsett och sjukhusbesök.
Jag vet att jag är annorlunda, jag vill inte vara normal,
däremot vill jag vara jag,
och det kan jag inte längre med korsetten,
jag har väl  fått tagit nog med skit nu?

Och när jag läser detta, inser jag hur egoistisk jag är,
det är fan inte synd om mig, det har jag aldrig tyckt.

jag vet att det här var ett jävla långt depp-inlägg,
men det var för min egna skull,
att få skriva av sig

Här vaknar man vid halv sju och inser att det är för tidigt, säger åt farsgubben att väcka mig om 10 min,
tro på fan att jag vaknar vid 9. Skäller ut farsgubben via telefon och säger åt han att ringa skolan.
1. jag ville till skolan eftersom jag har vart borta så mycket redan
2. det där med senare buss  tänkte jag aldrig på
3. Har en dunderförkylning


Idag är det den sista april, det har hade kunnat vara den sista dagen av behandlingen.
Det  känns skitkonstigt, jag som hade föreställt mig  lycka och frihet  idag.
om vi ska se det positiva så hinner jag spara mer pengar, snacka om att det blir shopping,
jag har inte shoppat kläder sen i januari!!
fast jag har fortfarande inte fått brev från plåsterhuset så;

bild tagen i påsk ( bilden har inget med inlägget att göra)

Här har man gått runt och haft svårt att fatta att man skulle bli fri den första maj,  men något brev har jag inte fått ännu.
min idiotiska kommun har  spenderat miljoner på en jävla massa bullshit  på en skitlöjlig vinterfestival ( inga artister, bara bullshit)
istället för att hjälpa oss sjuka, vad är det för jävla ärthjärnor vi har här?
Med andra ord så kommer jag INTE bli fri den första maj.
när jag blir färdigbehandlad vet jag inte, kan vara i maj,  juni, kan  även vara  den 25 mars 2016.

Det är som om någon retar mig, jag får se  en efter en bli av med tandställningar, läser på aftonbladet att folk kommer ut ur fängelset, you name it, men jag då?

har fått kommentarer på bloggen  ( och även ärthjärnor från sjukhuset, och då menar jag att dom som ska vara "proffs" inom yrket) om min korsett
" jamen det är ju som en tandställning"
ursäkta, sen när fan var  snea tänder en sjukdom?
tandställning är ett val, jag valde aldrig att bli sjuk.
Visst, en tandställning och en korsett har samma funktioner, göra något rakare. båda sakerna kan vara skitjobbiga. men det är inte samma saker.

Uttråkad som jag var så kollade jag på kalendern, och i nästa sekund grät jag.
ser ni hur lite det är kvar av min behandling?
jag är snart fri, det handlar om dagar, veckor.
samtidigt så gråter jag av rädsla,  det är omöjligt att min rygg kan ha blivit värre,
eftersom jag hade vuxit klart redan i höstas, och dessa 6 månader var vara in case of.
Det enda som  kan göra min rygg värre nu, är om jag skadar mig.
Och ni vet ju vad som hände på idrotten för några veckor sen.

Men det är april, och jag har inte fått en enda remiss, och under dessa veckor ska jag hinna röntga en hel del och träffa doktorn?
Min kommun har slösat massor med pengar på en jävla massa bullshit, och nu måste ett antal operationer och grejer skjutas frammåt.

Ni som har skolios, hur lång tid tar det mellan kallelse och tills man ska till sjukhuset, jag kommer inte ihåg.

ett steg in i mitt liv (okej SÅ hemskt är det inte ) men älskar låten;

den har dagen har vart så... konstig

Efter lunch var det idrott, och vi skulle ut på isen, några skulle åka långfärdskridskor, men jag och gänget gick.
Först satt vi i en igloo och filurade, tills vi blev attackerade av en björn som pratar dalmas. Nej, det var vår ena idrottslärare som kastade snöbollar in i igloon.
Sen gav vi oss ut på isen, hela dagen har jag tänkt " du FÅR inte ramla" men detta  tänkande blev värre.
Och när vi  nästan var framme  till dit vi skulle så började jag och två till tjejer att springa.
Ocvh då händer det, jag ramlar, jag landade på svanskotan.
Jag bara låg, antingen av chock eller av smärta. Jag vet inte.
En tjej i parellelklassen (en jag sprang med)  kom genast och drog upp mig från mig där jag låg.
- fan vad rädd jag blev! sa Ash ( tjejen i paralellklassen)
jag hörde mig själv säga något om mitt stela arsle.
- Lasse, är du säker på att det gick bra? sa Ruff och jag försäkrade henne att jag var okej men  att jag var stel.
Det gick bra,  men jag är rädd, för just nu har jag ont i hela bäckbenet, och det är just bäckbenet jag ska röntga på grund av skoliosen snart.


varför var jag så dum att springa på isen när  mina instinkter sa åt mig att  inte fick ramla?
och nu är jag skiträdd, tänk om min rygg blir värre nu?
var det  det min intution försökte säga mig, att om jag ramlade så skulle det gå fan.
det som skrämmer mig mest är att jag visste att det skulle hända.

Det var flera som var förvirrade vad korsett och korsettbehandling var. En korsett är det jag har på mig på bilden nedanför, den ska hjälpa min rygg att bli rakare.

inser snabbt att jag är nog den enda skoliospatienten som inte använder kylarlinne,utan ett vanligt att ha under korsetten, tycker det så kallade kylarlinnet bara sticks och blir för varmt, har bara det på natten

(herregud, visste inte att jag såg sådär  freaky ut, känsliga tittare varnas. Btw, vill ni  att jag fixar en video där  visar hur man tar på sig en korsett?)

Det är måndag den första mars, en helt vanlig dag för  alla andra. Men inte för mig.

Idag är det  bara två månader kvar av min korsettbehandling. Två fucking månader av 2½ år.
Jag räknar dagarna som om det vore en backstreet boys konsert jag ska till.
När jag tänker att jag faktiskt är done and over med skiten om bara två månader så har jag svårt att tro det, jag blir tårögd för det är faktiskt the final countdown från och med idag.
Under mars och april kommer jag få remiss till sjukhuset, under mars-april kommer jag ta mina sista röntgenbilder. (okej, jag kommer  att få gå på återbesök men ni fattar grejen)

Men fortfarande så känns tanken fri så långt borta, som om det är något som inte skulle hända mig. Det värsta som kan hända är att jag tvingas ha den i ett år till, eller att måste opereras. Men jag hade ju vuxit klart redan i höstas, så det här halvåret var bara in case of.

Så nu är det alltså bara mars och april kvar att hålla ut.Och denna låt får mig att tänka på ni,mina bloggläsare som har stöttat mig när jag inte ens har bett om det, men framför allt mina bästa vänner.

” Keep holding on
Cause you know we'll make it through, we'll make it through
Just stay strong
Cause you know I'm here for you, I'm here for you

There's nothing you can say
Nothing you can do
There's no other way when it comes to the truth
So - keep holding on
Cause you know we'll make it through, we'll make it through”

På sistonde har  jag blivit väldigt kräsen när det gäller kläder, jag hittar inget som  jag kan ha

Jag måste köpa kläder som är flera storlekar större än vad jag egentligen har.
Men det är korsettens fel.
och jag är ju i den åldern  då kläder inte längre är vad som helst som morsan lagt fram åt en dagen innan. 
Just det lider jag inte av, det är mer att jag kan sakna att ha tighta kläder, slippa  korsa benen för att knäppa jeansen,  slippa dra trosorna över korsetten, ha flera linnen så spännena inte syns.
ha endast linne och en kofta är något som är självklart för er friska barn.
Och jag saknar att ha tighta kläder, jag kan inte heller prova BH utan att ta av mig korsetten, vilket jag aldrig gör( orkar inte ta av mig korsetten och sen ta på den igen bara för att prova en fucking bysthållare)j

När jag provar kläder i affären så gillar jag inte alla spegelväggar, för jag möts av stel jag, iförd korsett. som ni kanske fattar så känner man sig inte så het. Jag är ju  fin egentligen ( okej, jag hatar att jag är smal men det kan vi gå in på en annan gång)

Den första maj avslutas min behandling. Och då ska jag fan shoppa loss, då kan jag äntligen ha uringning (stackars mina bröst, dom har inte fått sett dagsljuset på väldigt länge), då kan jag äntligen ha tighta kläder, och då får jag äntligen slippa att halva arslet är täckt av plast. *ryser*

 

 

 

 

Myspace
twitter

Hej Kaja, bra att du frågar!
För mig var det inga problem med att äta,men det är ju väldigt olika. Tror att det kan vara jobbigt i början, men man lär sig att äta på  sitt sätt.
Jag som hade svårt att andas hittade till sist  mitt sätt att andas, det kommer liksom naturligt att  kroppen anpassar sig, trots att det kan ta  ett tag.
Hoppas du slipper korsett, men om du inte gör det så säger jag: never stop fighting!