Efter en massa krångel med blogg.se utan att få  något svar så sätter jag härmed ner foten och lämnar blogg.se och börjar blogga på spotlife istället. Krånglet är inte min enda anledning till varför jag flyttar, jag vill förnya mig och förhoppningsvis upptadera mig till det bättre eftersom jag är ganska less på att ha ungefär 100 besökare om dagen i flera år nu. Nej nu är jag redo att flyga!

Vi får se om jag lyckas bättre på spotlife, annars kanske jag kommer tillbaka till blogg.se
(nej jag kan fortfarande inte kommentera andra blogg.se bloggar men förhoppningsvis så har de läst mina klagomail och ordnar problemet inom en snar framtid)

Sandramusic.spotlife.se är min nya adress nu,
och ni som följer mig via bloglovin skall icke frukta,  min nya blogg kommer flyttas över så ni kommer snart kunna följa mig som vanligt snart. Men fram tills dess så är det sandramusic.spotlife.se som gäller!

 

Jag hoppas ni följer mig och min nya blogg
puss och kram och nyp i stjärten

sandramusic.spotlife.se

Det senaste året har för mig varit tufft på många sätt och vis, och det blev inte bättre när jag tog studenten förra våren och blev därmed arbetslös.

 

För nej, det är inte lätt att sitta på arbetsförmedlingens kurser med ens pappa som också är arbetslös,
det är inte lätt att höra hur alla kompisar får jobb efter jobb och början på ett liv mendans man själv står stilla.
(jag vet att jag låter självisk, men faktum är att jag inte skäms för min pappa, det är nog värre för honom att se ens barn hamna i arbetslöshet och jag är bara glad för mina vänners skull)

Som arbetslös så  är det inte mycket till vardag,  jag är en nattmänniska och är uppe om nätterna och vaknar vid 12.  I perioder har jag haft det väldigt jobbigt och den enda anledningen för mig att gå upp ur sängen är just bloggen, jag tycker det är roligt att blogga och dela med mig, jag tycker om att läsa andras bloggar och dela med mig av mina åsikter. Jag tycker om att gräva för att hitta ny musik att dela med mig av.
Som ni förstår så är bloggen viktig för mig nu när jag inte gör något om dagarna.
Men i flera dagar nu har det inte fungerat att ta emot kommentarer och kommentera andra blogg.se bloggar  och  jag skrev till supporten för några dagar sedan och har fortfarande inte fått något svar vilket gör mig riktigt less.

 

Just nu känns det som att ett bloggbyte är nära, men tills dess så vet ni varför jag inte skrivt så mycket personligt det senaste året och varför bloggen består av så mycket musik. För det är det jag gör om dagarna, lyssnar på musik och bloggar.

Kvällens underhållning får bli filmen äta,sova dö som handlar om en tjej som jobbar på fabrik och försörjer sig själv och sin arbetslösa far men sedan blir hon asvkedad från jobbet. Känns som en bra film att se för mig nu haha

 

Kan fortfarande inte kommentera andra blogg.se bloggar, så svarar här i inlägget :)

För att fira att jag fått över 500 premunanter på bloglovin och att min egenskrivna bok som jag gav ut som projektarbete förra året och att det  snart är 100 som läst den så tänkte jag dela med mig av en video där jag läser högt ur min bok. Egentligen har videon legat och skräpat sedan december men var så stressad och risig när jag spelade in den och tänkte spela in på nytt men är aldrig ensam hemma så skitsamma om jag själv tycker jag läser för fort. Den här videon är för er och inte för mig <3

 Ni läsa mer om boken  här och hur du laddar ner den här
Har läst den såhär i efterhand och märkt att det finns en hel del fel i min text,
men det är pga programmet jag skrev den i ändrade det och har inte längre programmet så jag kan åtgärda.

 

Och sist men inte minst vill jag tacka för att jag nu har nått över 500 premunanter på bloglovin'
har bara under 2013 ökat nästan 100 premunanter. TACK SOM FAN!
and for my international readers: THANK YOU!! (you won't understand what i say in the vlog but in case you didn't know there is a google translate button on top of my menu on the left side of my blog so you can read my blog in your language)

 

Imorse vaknade sandra tidigt och pigg och glad var hon också. Jag och mina gummor Jennifer och Elin tog sparken till vårt gamla högstadie och bevittnade ett fint luciatåg där bland annat en tjej var superduktig.
Vi stod där och var helt nostalgiska, för fyra år sedan var nämligen Jennifer lucia och vi andra var tärnor.
Åh vad jag saknar att sjunga och alla dessa traditioner som kom med skolgången.

 

För tre år sedan gick vi första terminen på gymnasiet, olika gymnasium och linjer.
Nu har vi  hunnit tagit studenten och börjat jobba (förutom jag då hehe).
För tre år sedan fick vi se våra genemsamma stora favoriten Backstreet boys för andra gången,
klädda i våra konsert outfits som vi som vanligt fick beröm för.
Backstreet boys som bjöd på en ännu bättre show än den första.
Jag svär på att varje gång vi hör BSBs låt Bigger så tänker vi tillbaka på denna dag,resa och konsert. Eller ja hela deras platta this is us egentligen men just denna låt påminner en extra.
Nä, det finns faktiskt inget bättre än att se glädjen i sina bästa vänner när de får se sina idoler.
Och snart kommer vi troligtvis få se dom igen <3

 

Insåg just att jag har twittrat nästan lika länge som jag skrivit i denna blogg, dvs från 2009.
Då twittrade jag från ett gemensamt konto med vännerna,  nu twittrar jag som den självständinga kvinnan jag är.


sanpire heter jag på twitter om ni vill följa
följer såklart tillbaks.
Twittrar både på svenska och engelska.

 

Härom natten när jag rotade i en låda efter en fungerande penna så hittade jag min kusins dödsannons.Där under pennor,papper och plåster så läste jag:
"Undrar hur det är i små änglars himmel?
Vi önskar vi fick se ditt hår fladdra i vinden"
Och sedan räknade jag att idag är det 6 år sedan min lilla kusin flög tillbaka till himlen

Jag kommer aldrig glömma den lilla vita kistan som var täckt med rosa rosor, nallar och små dockor  medans en man sjöng låten ovan och alla släktingar satt och grät och min bror höll min hand och strök mig på kinden.Jag minns hur  de rosa molnen på himmlen formades till ett bebisansikte ett par veckor efter när jag gick hem från skolan.

Jag minns att jag blev arg. Varför fick jag leva men inte hon?
Men efter 6 år har jag förstått att det inte var hennes tur att komma till denna värld ännu.