I onsdags blev boken som också är mitt projektarbete inlämnat och idag tänkte jag dela med mig av den till er.
Boken är i PDF format och du kan lätt ladda ner den till din dator genom att antingen trycka på bilden eller här, sedan trycker du bara på  den blå knappen som säger download now.

Jobbigt nog kräver sidan att du signar up med nån emailadress och ett lösenord men sen är det bara att ladda ner. Antar att det är för säkerhetsskull. Men detta var det bästa sättet för mig att dela med mig av min bok, men vill du att jag ska skicka den via mail så gör jag gärna det.
Och ja, boken är gratis.

Boken är precis som framsidan säger, 13 berättelser kring skolios, däribland min och 12 andra tjejers.
och för er som inte vet vad skolios är så illustrerar också framsidan vad det är, det är nämligen när ryggraden vuxit snett.

Jag ska inte säga så mycket mer, resten får ni läsa i boken som blev ungefär 40 sidor och såklart TUSEN TACK till dig som vill läsa min bok och till dig som varit med i den.

p.s1 kan din dator inte läsa pdf filer går det att ladda ner adobe reader

p.s2 vill du stötta mig så får du mer än gärna dela med dig av boken på din blogg osv, antingen genom att länka till den (http://www.4shared.com/office/dCC75NcP/13_rster_om_skolios.html) eller att du använder dig av denna kod och klistrar in i din meny som jag har gjort: <a href="http://www.4shared.com/office/dCC75NcP/13_rster_om_skolios.html" target=_blank><img src="http://dc608.4shared.com/img/dCC75NcP/13_rster_om_skolios.pdf" border="0"></a>

Nu är det så att min fina twister sister Julia läggs in på sjukhus och ska imorgon opereras för sin skolios,
hon har också blivit korsettbehandlad precis som jag men hennes skolios växte sig värre och en operation är nödvändig.

Det har vart en jävla bergochdalbana för julia, det har tagit tid att få en operationstid och senast idag sa dom att operationen inte skulle bli av men nu blir den av iallafall. Kort och gott kan jag säga att skolios är när ryggraden vuxit snett och när man opreras så sätts två långa pinnar av metall längs vardera sida av ryggraden och skruvar som skruvas åt. Ungefär som en tandställning fast ändå inte. video som förklarar bättre finns här.

I fredags så fick jag för mig att rita och det blev ungefär som bilden ovan, och det är Julia på bilden men tro inte att jag satt vingar på henne för att hon är död eller att risken med operationen är att man kan dö.
Jag valde att sätta vingar på henne eftersom  att hon är så grymt stark och väldigt modig och krigat sig igenom allt,och för att jag nog aldrig stött på någon med sån posetiv inställning till allt, samtidigt som hon hjälper andra med skolios genom sin blogg. Och det trots att det inte vart roligt alls att behöva ha ont och vänta på en operationstid som aldrig dyker upp, förens nu.  En ängels tålamod skulle jag säga
Min lilla krigarprinsessa, jag är så stolt över dig!

p.s hon skulle nog bli glad om ni kikade in på hennes blogg och önskar henne lycka till

Inte min bild, den är från weheartit.com

Som jag nämnt tidigare så kommer jag att publicera en bok i vår,
det är nämligen så att jag har valt att skriva om min skolios som projektarbete och tanken är att det inte är bara min skolios berättelse som ska finnas med i boken utan att andra med skolios ska också få skicka in deras berättelser så vi är många.

När vi i höstas fick grubbla på vad vårt projektarbete skulle vara så visste jag redan att jag ville göra skillnad,
och efter många om och men kom jag fram till att jag ville dela med mig av min skolioshistoria eftersom det är så få som vet vad skolios är men också så många som har skolios och kan ibland känna sig ensamma.

Nu vet inte jag hur många av mina twisted sisters (skoliosare) som läser min blogg, därför har jag fått lånat ett inlägg hos julia och hazal som driver en skoliosblogg, men tänkte berätta lite här med.

Tanken är alltså att jag ska få in fler berättelser än bara min egna, så att det kan bli en bok.
Jag vill att du med skolios ska berätta om din  skolios upptäcktes,upplevelse,behandling och så vidare.
Det spelar ingen roll om din text är 15 sidor lång (som min) eller om det bara är några rader, jag är bara tacksam om du vill vara med och göra skillnad och tala ut.
Snälla var med och hjälp mig, en röst är inte mycket, men är vi fler så blir det fler som kan göra skillnad

Jag kommer självklart finnas som bollplank och stötta och bolla idér och svara på frågor kring de som vill vara med och skriva boken.

jag finns här på bloggen, twitter och min mail ([email protected])

p.s vill inte göra någon stor grej av detta ännu, vet ju inte om det blir något bra. så vi tar det när boken är publicerad ;)

I eftermiddags slängde pappa in ett brev på mitt rum.
" äre för ryggn?! sa pappa
"nä det kan det inte vara" svarade jag, för det kunde det ju inte. jag ska inte till rygg doktorn på två år.

men så öppnade jag brevet, det ska ordnas en skolios träff på mitt sjukhus den 17 november.

Jag har hundra tankar kring detta, ska jag gå dit?
ska jag själv släpa mig dit fastän jag inte skulle sätta min fot där på 2 år?
Ska jag gå dit för att prata med ungdomarna?
vågar jag prata om min kommande bok om skolios?
ska jag prata om boken med min doktor?
Kommer det ens dyka upp folk? (vi jämtlänningar är grymt osocialt och behöver alkohol för att bli det minsta sociala)

tankarna är många, det enda som tar i att jag inte vill gå dit är just för att jag sorgligt nog är rädd,
rädd för att mina päron skulle få reda på det, om boken och allt annat.
Rädd för att  sätta min fot där igen.

Men å andra sidan så säger mitt hönsmamma hjärta att gå dit och ta hand om mina små kycklingar och även se det som en bra chans att prata om boken och rekrytera folk...

"låt aldrig mörkret i ditt förflutna påverka ljusstyrkan i ditt liv"

Jag har länge funderat på vad som fick den 14-åriga Sandra att ta det som det var med korsettbehandlingen utan att kunna vända sig till någon annan, jag mådde inte ens dåligt över korsetten.
Vart fann jag all min styrka?

men igår kväll slog det mig plötsligt som en sten i bakhuvudet,
som ni vet så är jag ett stort fan av Backstreet boys och har lyssnat på dom sedan jag var liten,
men jag blev inte ett stort fan förens jag var 13-14, alltså kom dom in i mitt liv när jag behövde den där extra styrkan.

Det var Backstreet boys som gjorde att min korsettperiod inte var ett helvete,
de få gångerna jag kände att jag ville slänga korsetten genom fönstret så fann jag min styrka genom dom.
mest av alla så var det A. J som hjälpte mig igenom detta,
jag visste att han  har levt ett liv som är betydligt trassligare än mitt.
Han visade mig att styrka är att gå igenom mycket skit men ändå gå vidare och vara cool.

Jag kommer nog aldrig kunna tacka dessa grabbar i Backstreet boys för hur mycket dom gett mig,
det är förens nu jag fattat dom gett mig mer än jag någonsin anat.
Dom gav mig styrka för att fortsätta kämpa och överleva!

wavin flag - k'naan

"Den 12 augusti kommer vara min nationaldag, Sandra T independence day.
Varje år ska jag vifta med flaggor och dansa runt."

Så skrev jag för ett år sen då jag kommit hem från sjukhuset och fått avsluta min korsettbehandling,
jag minns det som om det vore igår, jag minns hur jag och pappa satt knäpptysta i bilen och det enda som hördes var radion som spelade wavin flag.
Jag var tömd på känslor, jag hade mått så dåligt under en lång tid att jag förväntade mig det värsta.

När vi satt hos doktorn och  an långsamt kom fram till att det var över, hela tiden hade jag suttit där med min fasad, fasaden som inte vågade visa känslor, fasaden som tillhör den tystlåtna sandra.
Men när han till sist kom fram till att det verkligen var över så tändes det något inom mig som jag inte känt på länge, den känslan var glädje!

Ett år senare och jag är helt annan tjej.
Ett år senare och jag är så jävla stolt över att jag klarade 2,9 år med korsetten och jag kan inte förstå att jag gjorde det!
Ett år senare och jag är tusen gånger starkare!
och plötsligt är man inte ett offer länge, man har en historia bakom sig som andra tjejer inte har.
man är en överlevare!
Det är därför det är så jävla värt att genomgå en korsettbehandling,smärtan betyder ingenting efteråt.

Men än är inte min skolioshistoria över,  jag kommer inte sätta min fot på sjukhuset på två år,
men vem vet, det kan förändras!

Läs hela min skolios resa här