Smile despite everything, att le trots allt var ett av mina nyårslöften för 2012.

Jag kommer ihåg en dag i vintras, jag hade vart på biblioteket på lunchen och var påväg tillbaka till praktiken då en äldre herre höll dörren öppen för mig, jag ger honom ett leende eftersom jag hade musik i öronen. Då ser jag hur herren rör på munnen så jag rycker snabbt ut mina lurar.
- ursäkta, vad sa du? sa jag
- med ett sådant leende som jag nyss fick av dig så skulle jag kunna stå här hela dagen sa gubben.
Jag minns att jag blev så glad,  det hade inte varit länge sedan som jag tog bort min tandställning och det är sällan man får respons när man ler mot främlingar. Tvärtom så brukar folk hellre titta förbi och tycka det är lite konstigt. Men denna herre var den första som gav mig respons.

En dag i slutet mot vintern när jag mådde dåligt så jag jag runt på stan. Jag hade bestämt mig att inte låta någon se att jag mådde dåligt, jag skulle istället samla leenden och se hur många jag fick tillbaka.
Jag fick inte ett enda leende tillbaka. Bara något enstaka från barn. Barn ler alltid tillbaka och det är det bästa av leenden man kan få.

Jag har sedan jag skrev när det där nyårslöftet gjort allt med ett leende på läpparna. Speciellt när saker känns jobbigt. För det sägs ju om du ler mot världen så ler världen tillbaka.
Om världen ler tillbaka?
Nej det gör den inte, men den värld du lever i känns bättre om du gör allt med ett leende.

Det var min första "krönika", hoppas ni gillar't!

Jaha då börjar skolan dra igång för de flesta och jag har tidigare skrivit ett 'peppinlägg' om skolan här som ni kan läsa men idag tänkte jag berätta hur det var att börja på gymnasiet eftersom jag vet att många är nervösa inför första dagen.

Jag minns att jag och mina polare satt på den inglasade verandan i skenet av tända ljus och hade ett va våra deep talks. Snart skulle vi börja på gymnasiet, vi pratade om hur annorlunda allt skulle bli. En av oss skulle gå i skolan ute på vishan , jag skulle gå på en friskola och de andra tre skulle alla läsa samhälle på den kommunala gymnasiet här i stan. Mina tjejer, dom var nervösa. Men jag tyckte bara det skulle bli spännande. Jag trodde nervositeten skulle komma men det gjorde den inte, jag trodde ett tag att det var något fel på mig.


Så kom den dagen då jag traskade in i skolans fulla matsal som var fylld med ettor. Jag kände inte en enda människa men jag fortsatte traska tills jag såg ett bord med en plats till övers.
"hej" sa jag glatt och alla kollade förvånat på mig och undrade vem fan jag var.
"jaha, vad ska ni gå då?" sa jag och det visade sig att tjejerna jag satte mig hos också skulle gå media, men i paralellklassen men som senare skulle tillhöra vårt 'gäng'. Jag kände nog redan första dagen i klassen att jag inte skulle få någon ny bästis direkt men det var jag inte ute efter. Men kompisar fick jag och dom umgicks jag  med  enda till studenten, och ärligt talat så kom jag inte dom nämre förens i slutet.

Jag kanske borde ha vart nervös, jag kanske borde tänkt på hur jag skulle vara och hur folk skulle uppfatta mig. Kanske hade  min gymnasietid sett annorlunda ut. Men å andra sidan så skulle jag också sett annorlunda ut och det hade jag aldrig velat.

Och så sitter man här tre månader efter studenten och arbetslösheten är ett faktum och jag börjar sakna det där att ha en vardag. Att ha någonstans att gå till varje dag, att komma hem på en fredag efter en lång skoldag och sedan ligga som ett gäng döda sillar i någons soffa och kolla på idol med tjejgänget.
Njut av er skoltid kära vänner, njut av det ni har.

"Intervjuare: har du ifrågasatt din sexualitet?
Loreen: Jag säger så här: love is where you find it. Det är inte könet du förälskar dig i, det är själen. Om det är en kvinna eller en man spelar ingen roll. Min sexuella läggning..
... Det skulle vara fel att säga att jag bara gillar killar. Jag är öppen. Jag vill hitta kärlek och om det är med en kvinna och jag känner att det är rätt, så är det rätt. Då är det inga tvivel från min sida. No questions asked. Bort med alla rules and regulations.
Intervjuare: har du varit förälskad i en kvinna?
Loreen ler. 
Intervjuare: Du behöver inte svara.
Loreen: Jag svarar dig så här jag blir kär i en personlighet, inte ett kön"