den har dagen har vart så... konstig

Efter lunch var det idrott, och vi skulle ut på isen, några skulle åka långfärdskridskor, men jag och gänget gick.
Först satt vi i en igloo och filurade, tills vi blev attackerade av en björn som pratar dalmas. Nej, det var vår ena idrottslärare som kastade snöbollar in i igloon.
Sen gav vi oss ut på isen, hela dagen har jag tänkt " du FÅR inte ramla" men detta  tänkande blev värre.
Och när vi  nästan var framme  till dit vi skulle så började jag och två till tjejer att springa.
Ocvh då händer det, jag ramlar, jag landade på svanskotan.
Jag bara låg, antingen av chock eller av smärta. Jag vet inte.
En tjej i parellelklassen (en jag sprang med)  kom genast och drog upp mig från mig där jag låg.
- fan vad rädd jag blev! sa Ash ( tjejen i paralellklassen)
jag hörde mig själv säga något om mitt stela arsle.
- Lasse, är du säker på att det gick bra? sa Ruff och jag försäkrade henne att jag var okej men  att jag var stel.
Det gick bra,  men jag är rädd, för just nu har jag ont i hela bäckbenet, och det är just bäckbenet jag ska röntga på grund av skoliosen snart.


varför var jag så dum att springa på isen när  mina instinkter sa åt mig att  inte fick ramla?
och nu är jag skiträdd, tänk om min rygg blir värre nu?
var det  det min intution försökte säga mig, att om jag ramlade så skulle det gå fan.
det som skrämmer mig mest är att jag visste att det skulle hända.