kära vänner, ni behöver inte vara oroliga, jag är inte död.
Däremot så är mitt internet det och just nu sitter jag på biblioteket och skriver detta inlägg,
vi får hoppas att mitt internet hemma är tillbaka snarast (redan när jag kommer hem från praktiken om vi har tur)  har ju inte heller någon såndäår high tech telefon så därför  är det tyvärr ofrivillig bloggpaus som gäller och jag får bli kompis med min gamla vän televisionen för att spendera tiden.

Kram på er så länge!

foto av min favoritfotograf Tyler Shields

Det kommer bli en bra fredag för min del, ska vara med ligan och det blir antingen så att vi drar ut och partar på oleary's eller sitter och chillar på lounge/bar. utgång blir det vilket som ;)

idag är det 100 dagar till studenten och imorgon är den stora festen på en av krogarna här.
Det var nästan så att jag inte fick tag i den dyra biljetten ens (200 spänn) men det får det kommer det vara värt...

såvida inte jag blir sjuk.
Jag har en tendens att åka på feber så fort alla andra ska iväg och ha kul och  har känt mig hängig och sjuk hela dagen och jag vågar inte kolla om jag har någon feber..
Men ska lägga  mig tidigt och har sovmorgon till 12.20  och då har jag naturkunskapsprov och då ska jag vara frisk!

Annars vet jag inte vad jag gör, ni får be till era gudar och skapa en bönecirkel och dansa danser så era gudar lyssnar på er, för sandra ska banne mig vara frisk imorn!
om fallet visar sig att inte vara så så överväger sandra starkt att göra någon sorts deal med någon sorts demon eller så. bäst att jag blir frisk

"One day all of you are going to be gone. And all of this, all of us, will be nothing but a hazy memory. It will take you a second to remember everyone’s name. Someone will have to remind you of the songs we sung, the solos you got, or didn’t get. Life only really has one beginning and one end, and the rest is just a whole lot of middle."

Jag är fortfarande i trans efter veckans glee avsnitt så att ni vet.

Det är fredag kväll och det är 105 dagar kvar till studenten trots att det är många i kompisgänget i skolan som försvunnit lite halvt så är jag glad att jag inte kommer bli ihågkommen som den tjej jag var i ettan då jag var mycket instängd i mig själv på grund av korsetten och i tvåan behövde jag tid att läka så det är inte förens nu i trean jag kunnat skita i allt såntdär och börja komma nära mina vänner i skolan.
Det kommer inte spela någon roll hur jag startade min gymnasietid, det viktiga är hur jag avslutar den, och  just nu känns det bra.

Alla de där bajsuppgifterna vi fått som vi suckat över, alla de gånger vi vart less på skolan. Alla de gånger vi suttit på rasterna och stirrat in i en vägg kommer inte betyda något,
det som kommer betyda något är att vi gjorde det tillsammans, även fast dessa tre år kommer bara vara ett suddigt minne.
men en dag kommer allt det där vara borta, och alla de människor jag träffat varje dag likaså.

Det är söndag jag jag plågar mig själv genom att kolla på skärgårdsdoktorn, kolla på mina videos från  somrar som varit,  pluggar, önskar att det vore sommar samtidigt som den där förbannade ångesten för studenten kommer och  suckar stort när jag inser att det är yttligare två veckor kvar tills jag får nåt förbannat sportlov.


Som plåster på såren får jag ställa mig i köket och baka kladdkaka eller paj för att sedan catcha upp av veckans avsnitt av  Vampire diaries, The secret circle och Supernatural i väntan på Äkta människor.
eller fortsätta med skärgårdmaraton.

Igår på handledningen så lekte vi den där leken när man byter plats om man håller med,
och när frågan om vilka som visste vad de skulle bli när de blev "stora" så var det bara 2 som visste.
Jag  har under den senaste tiden haft ångest över allt som har med studenten att göra och  vad som händer sen.
Jag har inte den blekaste aning vad jag vill bli, jag vet inte ens vilken riktning.
Även fast jag tror att de flesta har ett hum om vilken riktning de ska till så hjälpte det mig.


Minns ni på låg och mellanstadet när man fick fylla i frågor om sig själv och sen rita en självporträtt?
där var en utav frågorna vad man ville bli, jag skrev spion och alla elever skrev någonting på den frågan,
det kunde vara allt ifrån fotbollsproffs till  delfinskötare.
Men nu, tio år senare så skulle de flesta bara skriva ett stort fett frågetecken som svar.
Men jag skulle skriva, vem fan vet?
Även fast jag inte vet vad det ska bli av mig så håller jag fast vid att någonstans längs vägarna lär jag hitta min plats i världen jag också.

Har länge velat tatuerat mig men det  finns ju så många snygga tatueringar, ovan ser ni några jag skulle kunna tänka mig.Älskar första tatueringen som sitter på ingen mindre än lea michele och  tycker även om sista då det är en rad ur mina favoritlåtar, 30 seconds to mars closer to the edge närmre bestämt

Sen har jag en hemligtstämplat text som jag vill sätta på handleden.

Men det här med tatuering får vänta ett tag till, tills jag vet exakt vad jag vill ha.

Gårdagens sleepover med fab 5 blev lika random som förväntat,
anlände till Hailos Holk i lagom tid och en lagom tid efter flög vi ner till affären och köpte godsaker såsom marängswiss som vi sedan åt till gladiatorerna.

Vi är alltid som hulliganer när vi kollar på gladiatorerna och igår tog vi det snäppet värre..
det slutade med att vi spelade in ett eget avsnitt av gladiatorerna och jag lovar att ni ska få se det! ;)

Vissa må tycka vi är galna, men jag skulle då säga att vi är awesome!

Min favorit fotograf Tyler shields är både en jävel på foto och videos, den ni!

Min lördagskväll kommer se precis ut som i videon och på bilden, det är äntligen dags för sleepover med FAB 5, evigheter sen sist!

Så ja det ska göras allt såntdär som man ska göra på sleepovers, kuddkrig, matkrig, krig framför gladiatorerna och allt annat supertjejigt

Those were the best days of my life.

Jag skulle kunna göra vad som helst för att vara 14-15 igen, även fast  detta var början av min korsettid så var dessa åren mina bästa år hittils.
Det var så lätt, man hade kompisarna i klassrummet bredvid, vi hade alltid något roligt projekt för oss och vi träffades varje helg  och hade kul utan alkohol. På den tiden var allt så lekfullt och spontant.
we were high on life.

Även fast det bara var  några år sedan så har så mycket förändrats och snart tar vi studenten och livet är inte lika lekfullt och spontant.  It's in the ABC of growing up.

Jonna flyttade från  Göteborg till Grundtjärn, en liten by med endast 13 invånare.
Hon bor i en gammal skola och det tog en hel del renovering innan hon ens hade varmvatten, dusch eller tvättmaskin. Stugan har inte heller någon isolering så att överleva den norrländska vintern kan vara tufft, men hon klarar sig bra med kaminen och värmespisen.

När jag läser hennes blogg så fattar man att  hon har hittat rätt, det är i dendär stugan hon ska vara i.
Samtidigt  ger det mig hopp om att även jag kan hamna rätt, kan hon så kan jag!

Jag bor själv i norrland/mellansverige, i en stad på 45 000 pers och har alltid känt att jag inte hör hemma här, en längtan till ett ställe så långt bort jag bara kan.
Jag har alltid känt en stark dragning till USA, och det är dit jag ska, även fast jag åker dit helt ensam,
även fast det kommer gå åt helvete ibland så är det dit jag ska.

Kan en storstadstjej flytta till en liten by i norrland så kan en norrlänning flytta till någon storstad i USA

p.s ni kan läsa jonnas blogg här

Älskar denna looken!

Trots att gårdagen sög så  blev inte kvällen likadan, kvällen blev faktiskt awesome!
Jag och brudarna drog nämligen ut på krogen och det var länge sedan jag dansade så mycket och hade så kul.
Så glad att jag följde med ändå!

Imorse fick jag stiga upp tidigt för att åka till tandläkaren för idag tog jag bort min tandställning!!

Ni anar inte hur jävla glad jag är att jag tjatade till mig min tandställning, jag hade verkligen komplex!
Ärligt talat så har det inte vart jobbigt alls, men det kan nog bero mycket på min posetiva inställning.
Jag tror nog att min posetiva inställning gjorde att det gick så bra under mina 9 månader med tandställning och att det blev så kort tid, karma vettni ;)

Fick även frågan för några månader sedan  vad som var värst, korsetten eller tandställningen.
Egentligen vill jag bara skratta åt den frågan eftersom tandställning är ingenting i jämförelse med korsett,
en fis i rymden i jämförelse typ.